Hittade detta i ett jättegammalt blogginlägg:

"dessa tre människor har kommit att betyda allt för mig.
om jag fick ta med min tre saker på en öde ö skulle det vara dessa människor.
jag kommer nog aldrig riktigt komma fram till något jag kan jämföra dom med som räcker att bevisa min kärlek för dom. men jag måste ändå ge det ett försök.
de betyder lika mycket för mig som vattnet för fisken.
de betyder lika mycket för mig som himlen för stjärnorna.
de betyder lika mycket för mig som en mor för ett barn.
de betyder lika mycket för mig som utbildning för barnen i afrika.
de betyder lika mycket för mig som pengar för alla gigantiska företag där ute i världen.
de betyder lika mycket för mig som solen för jorden.
de betyder lika mycket för mig som jag hoppas att jag gör för dom.

jag vet att det verkar konstigt och kanske rent ut av omöjligt att bry sig så mycket om människor som man inte kännt så länge egentligen. men det finns säkert någon där ute i världen som förstår mig. som förstår att det kan vara kärlek vid första ögonkastet, och detta gäller vänskap. och den kärleken kan faktiskt vara en evighet.

varje gång ett förhållande eller en vänskap har tagit slut för mig så har jag lovat mig själv att ta det lugnare nästa gång, att inte kasta mig in i saker för snabbt, att verkligen lära känna personen, känna efter hur jag verkligen känner för personen. inte säga att jag älskar henne/honom innan jag tycker att det känns rätt.
och ibland tycker jag själv att jag har lyckats rätt bra, men det är aldrig någon som håller med mig. folk undrar jämt hur väl jag känner personen, hur mycket jag vet om den och hur mycket den vet om mig. och visst förstår jag att ni pratar bakom ryggen på mig, men det har jag blivit van vid. jag måste ju ändå få bestämma över mig själv,
jag kan ta hand om mig, jag vet att man inte ska lita på någon (egentligen!). men samtidigt så tycker jag att man inte kan gå runt och tro det värsta om alla hela tiden, det kommer man inte långt med. man måste ju leva livet innan det är försent."


Tänkte bara meddela att dessa personer fortfarande finns i mitt liv. Efter två år. Det är jag glad för!